Små frön...
Vissa växter vi njuter av har andra slitit med, vattnat och beskurit. Andra sår eller planterar vi och får följa från livets början.
Själv har jag sått en hel del olika frön. En del var stora och fula. En del så små så man undrar hur något gott kan komma ur en sån oansenlig liten "prick".
Så gott som varje dag går jag till mina pallkragar från Byggmax, där de olika fröna har blivit placerade. Ingen har så mycket som frågat, om de kan samsas i samma jord och så nära varandra. De har ingen talan.
Men oj, vilket liv där nere i myllan. Helt osynliga stannar de där.De bara är i sitt rätta element. Tar emot det som bjuds av vatten,sol, blåst. Utan att klaga eller flytta på sig. De bara förblir i den plan de är tänkta för.
Så en dag när jag tittar ner i mina lådor som bara brukar visa den mörka planteringsjorden.... ser jag vad jag inte sett tidigare. Ett litet litet blad tittar upp så frimodigt
Livet självt bevisar sin oerhörda kraft i ett litet rädiseblad. Det gläder mitt 56åriga hjärta mer än något annat i den stunden. Barnsligt? Tyck vad du vill. Själv blir jag otroligt facinerad av de små frönas "liv och leverne". Det lilla och svaga ska inte föraktas. I rätt miljö och i sin tid bär det frukt och ger andra glädje.
Jag ser mig själv som ett frö planterat här och nu. Om jag förblir i Guds kärlek och lever beroende av Honom kan jag blomma och glädja andra. Tillsammans kan du och jag sprida Guds väldoft i Borås eller varhelst vi är planterade,
Vilken vår vi får!
Kram Yvonne
bara... Tack!
Härom dagen när jag pratade med min dotter Ther ese om att blogga, sa jag: det är roligt att verkligen ha något viktigt att skriva om. Inte bara att skriva.
Just då tyckte jag att det var ide´torka. Det fanns inget speciellt att skriva om.
När vi avslutat vårt samtal tänkte jag vidare på det vi pratat om. V ad är egentligen viktigt? För mig?
Det som är självklart och naturligt för oss, är ofta det verkligt viktiga. Så också för mig.
Vad är närmast mitt hjärta? Vad kan jag inte klara mig utan?
Gud, som är själva LIV ET, kan jag inte leva utan! Det är i Honom jag lever, rör mig och finns till!
Mer då? Min familj: Peder som stått (ut) med mig i snart 35 år. Kan du tänka dig hur många dagar vi levt tillsammans...
de kan alla sammanfattas i ett "Tack". Ordet har bara fyra bokstäver och känns fattigt. Men visar mitt hjärta
Jag vill bara säga : Tack för alla våra sex barn! Var och en helt unik. Med samma arv. Samma miljö.
Och ändå så speciella. Med olika gåvor och uttryckssätt, olika kallelser och talanger.
Tack för allt ni tillfört mitt liv!
Låt oss leva i verkligheten...i tacksamheten.
Kram Yvonne
