earlgrey

Våren är på ett speciellt sätt en tid av liv och glädje. Det växer så det knakar. Både här och där. Det vackra och njutbara, och även det vi kallar ogräs kommer upp med otrolig kraft och självklarhet. Det går helt utan vår hjälp.
Vissa växter vi njuter av har andra slitit med, vattnat och beskurit. Andra sår eller planterar vi och får följa från livets början.
Själv har jag sått en hel del olika frön. En del var stora och fula. En del så små så man undrar hur något gott kan komma ur en sån oansenlig liten "prick".
Så gott som varje dag går jag till mina pallkragar från Byggmax, där de olika fröna har blivit placerade. Ingen har så mycket som frågat, om de kan samsas i samma jord och så nära varandra. De har ingen talan.
Men oj, vilket liv där nere i myllan. Helt osynliga stannar de där.De bara är i sitt rätta element. Tar emot det som bjuds av vatten,sol, blåst. Utan att klaga eller flytta på sig. De bara förblir i den plan de är tänkta för.
Så en dag när jag tittar  ner i mina lådor som bara brukar visa den mörka planteringsjorden.... ser jag vad jag inte sett tidigare. Ett litet litet blad tittar upp så frimodigt
Livet självt bevisar sin oerhörda kraft i ett litet rädiseblad. Det gläder mitt 56åriga hjärta mer än något annat i den stunden. Barnsligt? Tyck vad du vill. Själv blir jag otroligt facinerad av de små frönas "liv och leverne". Det lilla och svaga ska inte föraktas. I rätt miljö och i sin tid bär det frukt och ger andra glädje.
Jag ser mig själv som ett frö planterat här och nu. Om jag förblir i Guds kärlek och lever beroende av Honom kan jag blomma och glädja andra. Tillsammans kan du och jag sprida Guds väldoft i Borås eller varhelst vi är planterade,
Vilken vår vi får!
Kram Yvonne