Detta är dagen som Herren har gjort
Ännu en underbar dag har gått. Gjord för ett speciellt syfte. För att vi ska vara glada.
Nu när jag ser tillbaka på vad den här dagen haft med sig kan jag bara vara glad.
Att få pyssla med växter i trädgården ger mig glädje.
Gemenskapen och samtalet med våra missionärer Per och Abbi i dag var intressant
och glädjande.
Att en sån här vaarm sommardag ha möjlighet att svalka av sig i Öresjö var uppfriskande.
Stunden på privata bryggan är också något jag njöt av.
Att vara omgiven av familj och vänner innebär delad glädje. Som bekant är det dubbel glädje.
Men mest av allt är jag glad för att den Gud som gett mig allt detta underbara , bor i mig.
Härliga tider...
Min första semestervecka har varit full av härliga upplevelser. Några exempel:
sommarfrukost i "min" kära Annelundspark, möten med härliga barnbarn, en
minikryss till Åbo med Peder samt fika och middag med kära vänner.
I går var vi några stycken på en åsneexpedition. Jag älskar verkligen åsnor och med tips från några vänner
kunde vi leta oss fram till Viktor. Han är en ljuvlig varelse. Att träffa honom gjorde min gårdag. Har länge önskat mig en åsna. Nu fick jag veta lite av ägaren vad det innebär. Och jag blev inte avskräckt. Tvärtom.
Efter åsnebesöket tog vi en tur till Mölarps kvarn. Vilket fantastiskt ställe! Sverige är fantastiskt!
I dag är en ny strålande sommardag. Semestertider är sannerligen härliga tider....
Så NJUT!
Dag efter dag....
I dag är en ny dag. Allt är nytt. Nåden har öppnat sina armar. Nya möjligheter väntar på mig. Gårdagen finns inte ens kvar. Inget att göra åt. Ingen ide´att klaga eller sucka över "spilld mjölk".
Grinden till gårdagen är stängd. Nu är tid att vara. I nåden. För där är Han. MIN Gud. Han som skapat mig och känner mig. I dag vill jag LEVA. Beroende av Honom. Jag håller Hans hand.
Gott Nytt År
Ett alldeles nytt år har givits mig. En lång rad av dagar, helt nya och oförbrukade. De blir vad jag gör dem till. Glädjedagar, som Gud har menat dem att vara. Eller "det rullar på"dagar, där stressen jagar mig i sin egen riktning.
Jag vill inte ro i egen kraft. Utan följa med den helige andes vind i mina segel.
Tack Gud att du ger mig bara en dag i taget. Och varje ny dag kan få vara en mirakeldag. För du är med mig.
"Lovad vare Herren. Dag efter dag bär han oss"
Jag önskar dig också ett spännande GOTT NYTT ÅR!
Kramar Yvonne
VÅR I SIKTE
Man förvånas varje dag av kraften i nyskapelsen. Det man vant sig vid att se, att skotta, att med kraftansträngningar envist motarbeta försvinner framför ögonen på oss.
Det verkar så lätt.. För den som håller allt i sin hand. Allt har sin tid. Snöa har sin tid. Töa har sin.
Det som man kan tycka har kämpat mot oss under kalla vinterdagar, rinner ner i marken och ger den kalla jorden sin potential till nytt liv.
Hosea säger om Gud:"Så visst som gryningen ska han träda fram, han ska komma till oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden."
Den våren ser jag fram emot, mer än den jag ser utanför mitt fönster. Men båda dessa har så mycket gott att ge, så många förutsättningar för nytt liv. Fantastiskt att få leva här och nu...med vår i sikte!
Njut !
MVH Yvonne
6 januari
2010...Nytt år. Nytt decennium. 365 dagar att fylla. Med allt det goda Gud har tänkt. Ett GOTT nytt år har alltså börjat.
En av de första fantastiska saker jag fick vara med om det här nya året var att hälsa ännu ett barnbarn välkommen. Min dotter Therése och hennes man Vidar fick en go´ liten son på nyårsaftonen.
Han är så underbar och söt. Vi känner oss verkligen priviligierade och tacksamma. Grattis till de lyckliga föräldrarna!
I mitt förra blogginlägg nämnde jag om sommarens skönhet, i dag visar vintern vad den har att erbjuda: massor av snö, rejäl kyla, isbelagd sjö mm. Ja, skiftningarna är stora. Men oavsett årstid, veckodag eller tidpunkt...
Gud har lovat att Hans godhet och nåd ska följa oss i alla våra livsdagar.
Med den vetskapen går det att se framåt i trygghet. Jag önskar alla ett underbart 2010!
Kramar Yvonne.
Sommarens skönhet...
Kaffetåren utomhus i eftermiddags avnjöts till en våldsam värme. Sommaren med dess ljus och skönhet försöker hålla sig kvar. Och inte mig emot.
Utanför vår groventré har den (sommaren) tagit spjärn i min blomlåda. En gammal margarinlåda jag fått av min bror, är just nu ett hem för de mest underbara sommarastrar jag sett.
Jag stannar till där ibland. Och mitt hjärta blir helt varmt. Dessa små blommor sådda av mig för många veckor sedan känns som riktiga under. Eftersom mina fingrar vanligtvis inte är gröna känner jag en viss stolthet.
Och ändå....Jag har sått och vattnat men själva växandet har inte jag kunnat ordna. Det är Guds förtjänst.
Det facinerar mig hur vi människor kan samverka med Gud, mitt i vårt naturliga liv. För där är ju Han. Vår skapare, astrarnas skapare, vågornas ursprung.....
Jag är glad att få finnas till, i denna min stund på jorden. Och få njuta ännu lite till av sommarens skönhet.
Varma kramar Yvonne
Små frön...
Vissa växter vi njuter av har andra slitit med, vattnat och beskurit. Andra sår eller planterar vi och får följa från livets början.
Själv har jag sått en hel del olika frön. En del var stora och fula. En del så små så man undrar hur något gott kan komma ur en sån oansenlig liten "prick".
Så gott som varje dag går jag till mina pallkragar från Byggmax, där de olika fröna har blivit placerade. Ingen har så mycket som frågat, om de kan samsas i samma jord och så nära varandra. De har ingen talan.
Men oj, vilket liv där nere i myllan. Helt osynliga stannar de där.De bara är i sitt rätta element. Tar emot det som bjuds av vatten,sol, blåst. Utan att klaga eller flytta på sig. De bara förblir i den plan de är tänkta för.
Så en dag när jag tittar ner i mina lådor som bara brukar visa den mörka planteringsjorden.... ser jag vad jag inte sett tidigare. Ett litet litet blad tittar upp så frimodigt
Livet självt bevisar sin oerhörda kraft i ett litet rädiseblad. Det gläder mitt 56åriga hjärta mer än något annat i den stunden. Barnsligt? Tyck vad du vill. Själv blir jag otroligt facinerad av de små frönas "liv och leverne". Det lilla och svaga ska inte föraktas. I rätt miljö och i sin tid bär det frukt och ger andra glädje.
Jag ser mig själv som ett frö planterat här och nu. Om jag förblir i Guds kärlek och lever beroende av Honom kan jag blomma och glädja andra. Tillsammans kan du och jag sprida Guds väldoft i Borås eller varhelst vi är planterade,
Vilken vår vi får!
Kram Yvonne
bara... Tack!
Härom dagen när jag pratade med min dotter Ther ese om att blogga, sa jag: det är roligt att verkligen ha något viktigt att skriva om. Inte bara att skriva.
Just då tyckte jag att det var ide´torka. Det fanns inget speciellt att skriva om.
När vi avslutat vårt samtal tänkte jag vidare på det vi pratat om. V ad är egentligen viktigt? För mig?
Det som är självklart och naturligt för oss, är ofta det verkligt viktiga. Så också för mig.
Vad är närmast mitt hjärta? Vad kan jag inte klara mig utan?
Gud, som är själva LIV ET, kan jag inte leva utan! Det är i Honom jag lever, rör mig och finns till!
Mer då? Min familj: Peder som stått (ut) med mig i snart 35 år. Kan du tänka dig hur många dagar vi levt tillsammans...
de kan alla sammanfattas i ett "Tack". Ordet har bara fyra bokstäver och känns fattigt. Men visar mitt hjärta
Jag vill bara säga : Tack för alla våra sex barn! Var och en helt unik. Med samma arv. Samma miljö.
Och ändå så speciella. Med olika gåvor och uttryckssätt, olika kallelser och talanger.
Tack för allt ni tillfört mitt liv!
Låt oss leva i verkligheten...i tacksamheten.
Kram Yvonne
Äntligen!
Nu är "earlgrey" äntligen tillbaka på bloggen. Mycket har hänt sen jag senast skrev...den 12 april.
Veckorna som gått har innehållit både ljus och mörker . Så är ju våra liv.
Fredagen den 17 april tog vi syskon farväl av vår älskade mamma. Begravningen hölls redan i slutet av december. Och nu var det dags för urnsättning i Stockholm., Vi hade en fin stund vid släktgraven. Solen lyste. Vi tackade Gud för mamma. Sjöng "tryggare kan ingen vara". Min bror läste en dikt om flyttfåglar. Vi hjälptes åt att sätta urnan i jorden.Innan vi lämnade kyrkogården planterade vi några blommor. Det var en fin avslutning på en fin människas liv.Som att sätta punkt i en berättelse.
Nu kommer ett nytt stycke. Mamma har gått in i sitt eviga hem. Det hon lämnat kvar efter sig är som ett arv att förvalta:
Ett stort hjärta för människor, särskilt barn
Oerhörd gästvänlighet
Uthållig förebedjare
Vetgirighet mm
Jag känner mig väldigt priviligierad att ha fått ha en sån mamma i 56 år.
Söndag den 19 april fick jag förmånen att vara med en vän på BB när hon fick sitt tredje barn. Så fascinerande att välkomna en helt ny människa! Efter att ha fött barn sex gånger var det en speciell upplevelse att vara med som stöd
och inte själv vara patient..Livet är en fantastisk gåva från Gud. Den lilla tjejen är ett underverk!
Så idag den 29 april på förmiddagen blev jag åter igen farmor!! Välkommen älskade barnbarn! Nu har Molly fått en lillasyster. Det blir spännande att få hålla den lilla "pärlan" i famnen.
Ja detta är livet.... Att möta det som livet innehåller med vetskapen om att jag är i Jesu kärlek. Där får jag bli kvar. Oavsett.
För mig är det att leva. På riktigt!
Kram Yvonne
Vilket liv!
Hit till detta liv föddes jag av en fantastisk mamma. En mamma som alltid givit av sig själv, tänkt på andra och älskat obegränsat. Jag fick växa upp med både en mamma och en pappa och dessutom två syskon.
I den trygga uppväxten formades och fostrades jag. Där fick jag tidigt lära känna Jesus. Självklart, kan jag tänka ofta. Men när jag stannar upp och utvärderar vad jag fått med mig i livet blir tacksamheten stor. Vilket liv!
Så här i påsktid går mina tankar till den som visat det verkliga livet med stort L: Jesus.
Hans ständiga omsorg om oss, Hans fullkomliga offer av fri vilja.... Vilket LIV det talar om!
Han Livets furste,delar mitt liv, mina tankar, hör mina önskningar, håller min hand....m a o älskar mig. Det kallar jag liv med kvalitet.
Det påskdagen säger oss, att Jesus uppstått, och sitter i himlen och ber för mig idag gör att jag vill leva. "Min Jesus lever. Därför vill jag leva....."
Så fyll inte ditt liv bara med år. Fyll också åren med liv. Riktigt liv!
Kramar Yvonne
Historia?!
Idag skrivs historia. Jag Yvonne, som länge försökt stå emot datorns makt, skriver min första blogg.
Vi får väl se om det blir en långvarig historia. Eller en rolig historia som lockar till skratt.?
Jag vet inte svaret i skrivande stund. Men att det är en utmaning för mig vet jag väl.
Det är mycket tack vare min dotter Jemima som jag sitter här och försöker hitta rätt tangenter att trycka på.
Hon har startat upp min blog och verkar tro att jag ska klara det här... Så upp till bevis!
Först en liten kort presentation om det möjligen smyger in någon okänd person som vill läsa mina rader.
Hur är då denna Yvonnes egen historia kortfattat?
Född 1953 i Norrtälje
Gift 1975 med Peder
Mamma till sex barn
Arbetar som förskollärare
Bor i ett nybyggt hus i Borås
Är en del av ledarskapet i BKC
Naturälskande vandrare..........
Detta får nog räcka som start. Till dig som läser detta vill jag säga:Välkommen ! Hoppas mina "rader" kan intressera,m inspirera eller på annat sätt glädja dig. I så fall är det dubbel glädje. Kram Yvonne
